Omställning på gång. Huset är sålt!

 

Alltså – tiden är både vän och fiende, jag har problem med den. Ser att det är ett kvartal sen sist här på bloggen…eh? Men det händer ju grejer, har haft annat att tänka på. Bilden på huset tog jag i förrgår, då fanns ingen snö. Idag är snöyra igen.

Först kom ett litet barnbarn till världen den 7 februari, en liten Harriet, så urgullig så man bara dör, här 1,5 dagar gammal. Harriet bor på Söder i Stockholm och henne vill jag ju träffa lite oftare än en ett par gånger om året. Allt blev klart som kristall! Jag flyttar. Mitt jämtländska äventyr är över.

Sen blev det mäklaren igen och denna gång gick det fort för att vara här uppe. Ett ungt par dök upp från ingenstans och ville köpa. Kors i taket, glädjande besked. Ungdomar som vill bo här, det är nog generellt ett generationsskifte på gång i byn. Det känns verkligen bra.

Den 5 juni blir jag Lidingöbo på allvar – men Jämtland ligger kvar och släkten fortsätter bo här. Det blir inte goodbye for ever. Är man halvjämte, så är man.

Har således satt igång storutrensning och nu är jag radikal, nu duger det inte att tänka att den här grejen…hmm…kanske…blablabla. Nä minsann! Nu är det hårda bud som gäller. Jag ska bo på 29 kvm med uteplats och det kräver sin planering, det blir compact living på allvar! Och det känns bara bra, tro inget annat! Äntligen slut på det eviga samlandet, bara det en befrielse! Bort, bort, bort, bort….ajöss. Ja, nu vänder vi blad…:)

Bloggandets konster och spår i snön

Ulf Lundell har otippat en del att lära ut i denna konst. Han rör sig runt sitt hus på Österlen och fyller sin nya blogg med enkla tankar och sysslor. Jag gillar att läsa den, liksom tusen andra gör. Klart det är så här det ska vara – skriva ner det som kommer för en. Allt som susar förbi – plita ner det, rakt ner!

http://www.ulflundell.com/badgers-drift/

Badger’s Drift – det skulle väl betyda typ ”grävlingens framfart” eller nåt sånt….inte vet jag vad han menar. Grävlingar har jag i min jämtländska trädgård och de springer omkring lite överallt, mest i skumrasket och på natten. Har sett en under min veranda en tidig morgon då jag klev ut och skrämde slag på den. Nu mitt i smällkalla vintern ligger de i vinterdvala nånstans, jag fattar inte var. Nu är det rävens spår som syns i snön efter varje natt, vad gör den här?

Och plötsligt minns jag en film som gick på TV för många år sen och som jag sldrig glömmer. Den hette Pica pica, latinskt för skata, och handlade just om några skator som kraxade och flaxade runt i jakt på föda och annat i en av Stockholms förorter. Det var en film på minst en timme, kanske till och med två, och inte en sekund hade jag tråkigt. Bara skator och naturljud rakt igenom, inget mer. Hur kan man sitta som klistrad framför nåt sånt? Tror det är nåt med vardagsflytet….en spänning. Kanske för att man väntar på att nåt ska hända….

 

Nyårsafton 2014 o Gott nytt 2015!

 

Ett år gick fort. Min utsikt är formidabel så här års. Jag ser soluppgång och solnedgång från samma fönster. Det är lyx! Himlen bjuder alltså på fantastiska syner mest varje dag denna årstid. Och allt kan betraktas från soffan. Har aldrig bott bättre! Här är kl snart 14.00.

Huset är i princip färdigrenoverat, jag har just inget mer att beskriva. Enligt årsredovisningen från WordPress är trafiken som högst just på de inlägg som handlar om renovering. Man vill se hur andra löser problem med hus. Där har nog bloggen gjort viss nytta men annars…? Är verkligen inte värst flitig…hm, vad ska jag ha en blogg till? Bara för pladder…..ja ibland är det en orsak, om man gillar att pladdra. Å nån gillar att läsa…

Borde väl helt sonika byta ämne och ägna mig åt sånt som käk o hälsa (superviktigt, folk äter ju fel….), framtidsspaning (alltid intressant!), politik (har blivit superintressant ju…ja jösses!!)

Nåväl, jag måste nog vänta till det nya året dyker upp. Känns som att 2015 för goda ting med sig. För det första ska jag bli mormor i februari, må allt gå väl. Sen ska jag även flytta till Lidingö på allvar. Och så var det huset ….ska det bli ett fritidshus? Eller övergå i annans ägo. Jag lutar nog mest åt det senare, ett hus behöver närvaro för att må bra. Och Jämtland med sitt vackra ljus ligger ju faktiskt kvar….

Putsa och måla källarväggar

Här löper tiden iväg! Visst, jag har varit lat här på bloggen, får klagomål från Marnäs i Ludvika….;))

För det första så säljer jag inte huset, har lyft det från mäklaren. Siktar ett par år framåt istället, det känns betydligt bättre. Jag går ju nämligen här och trivs så himla bra, har svårt att slita mig. Gällö ligger i en naturskön bygd, folk är trevliga och det är dessutom nära till allt.

Redan i somras började jag så smått på källarväggarna i det gamla pannrummet. Oljetanken var ju utriven redan när jag flyttade in och där såg väggen riktigt ful ut med hål, gropar och lös puts. Nästan lika illa var den andra väggen. Båda vetter mot utsidan, det blir en fuktvandring och den måste man låta vara. Att stoppa den anser jag vara helt fel, bättre låta luft vandra långsamt och avdunsta i god ordning. Alltså använder man inga material som stoppar upp, det vill säga plastiga material.

Sålunda köpte jag vanligt svagt mur- och putsbruk B. Knackade ner lös puts med en liten hammare, borstade väggarna. Grunden är byggd av nån slags pressade block, såna som fanns runt 1948-50 då huset byggdes i lösvirke. Den ytan kom nu fram här och där. Den såg okej ut. Funderade på att använda en primer, för att få bättre vidhäftning för den nya putsen med avstod. Istället putsade jag direkt på ytan. Arbetade mig fram bit för bit med sprayflaska och vatten, putsslevar och små portioner puts i en hink. Man sprayar först för att fukta väggen, sen putsar man och sprayar lite hela tiden så att det inte torkar för snabbt. Man håller lite koll. Det gick jättefint. Kladdigt jobb, ja…på små ojämnheter använde jag vanligt sandspackel, hade en liten burk.

Och efter ett par veckor när väggarna torkat ordentligt så målade jag med en vit grundfärg för utebruk, special för putsad grund, en färg som andas. Den funkade fint. Att kalka väggarna var också en möjlighet men nu kändes det enklare med en vit färg.

Och som det alltid är, när något är vidgjort och ser bra ut, så framträder det ogjorda i dålig dager. Golvet!! Det såg plötsligt hemskt ut. Nåja, det lämnar jag därhän ett tag. Spackla och måla eller lägga klinker….det lutar åt klinker.

Rädda vår mat!

Rätt som det är får man nya glasögon på näsan. Man får insikt! Ja, man ser plötsligt saker i ett helt annat ljus. Nu har jag läst en bok, som kommer att bli min handbok. Har fått nya syner på det här med mat och livsmedel. Det är mycket som jag inte reflekterat över tidigare, inte på allvar. Nån tanke har väl fladdrat förbi. Jo, en sak har jag fattat: socker! Att socker är ett gift, en drog man lätt blir beroende av och att ”sockermat” gör folk feta. Nu vet jag var sockret finns, även det dolda. Man blir inte fet av fett, man blir fet av socker. Och man blir sjuk av socker! Men det här med den storskaliga matproduktionen som vi är utsatta för, det är som en mardröm, en förfärlig storindustri. Det är ett hot mot mänskligheten rent ut sagt.

Boken: Rädda vår mat – skriven av biologen Lars Wilsson, som tyvärr avled i våras, jo han hade åldern inne. Han menar att räddningen är: 1/ Lokala matproducenter 2/ Bra råvaror 3/ Ingen snabbmat.

Men vi går mot en växande storindustri vad gäller vår matproduktion sen ett halvt sekel tillbaka och det accelererar! Där finns mycket pengar att hämta. Stort stort stort ska det vara. Värre och värre blir det. I Sverige lägger vi ner alla småjordbruk. 50 mjölkkor är inte längre lönsamt, det ska vara 300 kossor. Med utarmning av jordar, med växande konstgödselbehov, med ensidiga grödor och monokultur som följd, naturligtvis genmodifierade frön, dvs GMO-grödor. Nu sist den nya superbroccolin som heter Beneforte….varför duger inte den vanliga naturliga broccolin? Och minns ni monsterbiffen Belgian blue?? Den finns fortfarande, den säljs och den äts. Den sortens mat kommer alltmer. Och de stora bolagen får oss att tro….

För att inte tala om GMO-majsen som odlas sen länge i hela USA, den får vi snart sagt i all mat i olika former. Av majsstärkelse kan man tillverka det mesta, till och med plast. Senast det supergiftiga sockret HFCS, High Fructose Corn Syrup. Det finns i allt som smakar sött! Ett superbilligt socker som till och med ingår i diverse smaktillsatser i den industritillverkade maten. Det billiga – det gillar vi konsumenter, eller hur?? Vi jagar bara billig mat, billiga grejer. Vi är rent ut sagt superbilliga själva!! Vi är till och med vulgära i vår billighet.

Ja, detta ser jag i mina nya glasögon! Och nu läser jag hans första bok: Rädda vår jord.

Kan man bli en frisk 100-åring?

Kan en tänkande människa möjligen själv bestämma över sitt åldrande och sin hälsa? Alltså kan man med vilja bli både gammal och frisk? Liksom ta befälet över sitt liv…eller är det bara att flyta med….och.notera alla små krämpor som växer till stora, bota symptom med diverse piller och bli en sån där pillerätare för att sen tyna bort och bara dö i nåt hemskt. Är det så naturalförloppet ser ut?  Eller skulle man tvärtom kunna få krämporna att backa om man upptäcker dem i tid….? Ja, se det är den stora frågan!

En god början till insikt i detta kinkiga spörsmål är att läsa Henrik Ennarts suveränt intressanta bok ”Åldrandets gåta, metoderna som förlänger ditt liv”.  Han har gått igenom all världens forskning om åldrande, rena rama kartläggningen. Varför blir vissa grupper av människor både friska och urgamla medan andra inte alls. Jag är helt klart intresserad av varför. Och måste man verkligen fasta? Svaret är nej, det måste man inte MEN vi i västvärlden äter för mycket av fel mat och för ofta och vi rör oss för lite. Rörlighet är liv.

Gemensamt för de grupper som åldras friska tycks vara rörlighet OCH att inte överäta. De äter sig bara mätta. De äter heller inte så ofta som vi rekommenderas att göra. De snarare lever lite på svältgränsen men maten de äter är mycket näringstät. Industriprocessad mat och sockermättad mat och dryck kommer aldrig ens i närheten av den här sortens människor. Och vegetarianer är de inte heller, det äts både animalisk mat och dito fett. Alla lever heller inte på fisk, skaldjur och alger som folket i Okinawa gjorde en gång.

Enligt boken så kan människan bli nästan hur gammal som helst. Någon forskare tror att den människa, som ska bli 150 år, redan kan vara född. Till viss del beror det på gener, ja absolut MEN kost och livsstil betyder mer än vi tror. Fetmaepidemin förlänger inte livet, tvärtom. För mig är det självklart att man kan äta sig både frisk och gammal. Därför satsar jag på att bli 100 år och frisk ända till slutet. Ja, jag har bestämt mig….det här blir intressant!

Livet i hängmattan

Det är skönt med hängmatta och särskilt om den hänger på en öppen veranda under tak. Där ligger man tryggt och lite skyddat och pöser i eftermiddagssolen. Att spana ut över sjön, höjderna och sågen nere på udden ger en slags frid, ens tankar får löpa fritt. Sakta kan man gunga, det fixar man enkelt med en repstump. Bästa vilan absolut – och något man kan ägna sig åt efter en svettig räd i trädgården – dessutom med gott samvete.

En hängmatta löser problem, då tanken både kan flyga och klarna. Hängmattan liksom inbjuder till filosoferande. Den hjälper till att sortera idéer. Typ: ska jag verkligen släppa det här trevliga huset?? Visst kan man tveka – verkligen – men tiden måste få utvisa. Det har kommit ett riktigt skambud, alltså – man måste ju nästan skratta…..!! Nån som bor långt borta, som inte har varit här och tittat men vill chansa och göra ett klipp…ja, nog är folk roliga, det finns alla slags människor. Dock kan man hitta hus nästan gratis några mil härifrån, det är alldeles sant. Men hur ser de ut och hur ligger de?? Å andra sidan – neråt Sundsvall fjorton mil härifrån kostar de flera miljoner, där är det högtryck, det såg jag på TV! Visst är det märkligt. Marknaden verkar vara mer än trög på denna plats just nu, men det kan ändra sig. Jag har sålt hus förr….

I det loja gungandet vaknade så tanken att jag på allvar borde sätta fart på min enskilda firma Lindeqvist Frilans, som legat i träda på en hylla i många år, dags borsta av den. Jag behöver nya projekt, känner lust att jobba med annat än husbygge. Huset är ju i princip klart nu och Tiden är kommen! För visst är det mycket enklare att sälja tjänster och fakturera än att försöka bli anställd nånstans. Det är just sånt man tänker ut i en hängmatta, välsigne den!

Att vara abiturient med mössa

 

Så här var det långt in på 60-talet. Det var 1964 som beslutet fattades att den gamla studentexamen med förhör i olika ämnen under en dag – den s.k. muntan ­– i närvaro av en censor, skulle upphöra och en ny enklare examenstyp införas. Övergången tog några år och just i den brytningstiden gick jag i gymnasiet och följde den gamla ordningen som näst sista årskull. Vi tog studenten 20 maj 1967 i Palmgrenska Samskolan på Kommendörsgatan i Stockholm och klev runt i abiturientmössan veckorna före. Det verkar inte klokt idag! Nu har jag mössan kvar och undrar vad jag ska göra med den. Den platsar på museum!

Efter studentskrivningarna på vårkanten och när betygen delats ut, samlades hela klassen hos en av oss och vi tillverkade mössorna under mycket ståhej. Det tog hela natten. Vår klass hade en fransk polismössa, jo vi läste ju franska….En plastpalm för Palmgrenska skulle fästas på skullen. Vi broderade och gjorde tofsar och rosetter, symboler för betygen. Förmodligen hade jag lyckats få ett AB i tyska: tofsen….tyvärr är mitt minne diffust… Efter detta ansträngande nattvak gick vi direkt till skolan via en fotoautomat på Östermalmstorg. Nog var man trött…

Jaha, nu var vi abiturienter och en sådan var någon som kandiderade till studentexamen. Allt det här tog definitivt slut efter 1968, sen var övergången till det nya systemet avklarat. Studentskivorna efteråt var glada och muntra, det minns jag som igår! Det här med tiden är helt galet.

 

Hus till salu: Jullavägen 2 i Gällö

Nu är det gjort – mitt enkla och trivsamma hus i Gällö, södra Jämtland ligger ute på Hemnet, och även på Blocket, här kan ni se det:

http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-gallo-bracke-kommun-jullavagen-2-6248834

Är jag riktigt klok? Ja, det är väl frågan, det finns de som undrar. Efter allt slit….jovisst, men var sak har sin tid, det här har varit en riktig resa, ett skapande arbetsprojekt men den outtalade avsikten har ändå varit att så småningom sälja och flytta ”hem” och hem är Lidingö. Nu gick det hela lite fortare än jag tänkt, därför att jag fick den där lilla ettan på Björnboberget med uteplats och fri utsikt. Det gick bara inte att tacka nej. Det är på det viset med möjligheter, man måste fatta beslutet att hoppa på tåget helt enkelt. Lita på sin intuition. Nu ligger huset ute till salu med en skylt på stolpen vid vägen, nu är det bara att vänta….

Under tiden drar jag upp maskrosor i gräsmattan och putsar kanterna runt tomten, en försummad syssla, man hinner ju inte med allt!! Och samtidigt funderar jag på den resa jag gjort, som nu går mot sitt slut. Jag hoppas förstås att någon, som gillar tanken på ett enkelt boende i ett litet bekvämt hus med retrokänsla i en skön jämtländsk kulturbygd, vill ta över.

Blogga från mobilen

Klarar jag det? Här sitter jag på Jullavägen 2 i Gällö utan mitt mobila bredband för det glömde jag på Björnbo på Lidingö när jag var där sist! Det är bara en vecka sen, men känns som en evighet! Det är enormt superirriterande!!! Och min förbaskade MacBook har jag svårt att styra, jag kommer inte ut på nätet med den – försöker parkoppla datorn med min iPhone, testar med bluetooth och internetdelning…allt förgäves, nu ger jag upp! Är snart tillbaka på Lidingö igen och då lossnar allt, halleluja! Svårt sitta o skriva med en liten mobiltelefon, jäkligt pilligt! Ja det här är som dottern sa: detox! Men det är tufft…..värre än jag trodde :)) Och nån bild får jag inte in här, har MYCKET att lära….ja, det är bara att gilla läget! Under tiden drar jag upp maskrosor i hundratal ur gräsmattan, hejhej….